2016-03-08

Publicerad 2016-03-15 06:33:17 i Allmänt,

"Knäpp" - och jag flög upp ur sängen!

Vattnet forsade längs mina ben... Ner på heltäckningsmattan och hela vägen in i badrummet.

Klockan var 01.30, båda mina sängkamrater sov som stockar och vaknade inte av att jag höll på att stöka runt.

På kvällen hade jag känt mig konstig i kroppen. Hade varit ledig och hemma med en febrig Ines, skottat gården och var ganska slut. Men kunde inte somna förrän 23....

När vattnet gick, ringde jag förlossningen och berättade bara. Noterat och läckandes gick jag och la mig igen... Väckte andreas, berättade att vattnet gått- så han inte skulle åka till jobbet på morgonen. Bad han somna om- men han var klarvaken!... Och efter en timme var värkarna igång. Ringde förlossningen igen och dom sa att jag "räknades som förstföderska- så det skulle nog ta lite tid"... 5 min mellanrum... Och när det gick neråt 3-4min, ringde vi Kurt och Kerstin, dom kom hit. Så att Ines kunde sova vidare <3

snart skulle hon bli storasyster!

Kl 04.25 var vi inne på förlossningen. Tog värkarna ganska bra, men dom blev ju starkare och starkare.

Fick lite blåbärssoppa och massa vatten... Med 3min mellan värkarna så mådde jag ändå helt ok!

Hahaha....

Kl 05.20 var jag öppen 4cm! ÄNTLIGEN! Epidural!... Tror det ändå tog en timme, innan narkosläkaren kom. Vid det laget hade jag haft så ont så jag kräkts och mått allmänt skit. Men, när han väl kom, så var det som en skänk från ovan.. Haha... Trodde epuidralen skulle vara bra, men SÅ bra?? Från kl 7 fram till typ 10.30 kände jag inte så mycket alls! Blev nog lite segt att bara vänta ut det hela... Men så här i efterhand så gick det väldigt fort!

Kl 06.45 hade epuidralen börjat värka och jag mådde som en prinsessa 😂

Jag var så himla glad, under hela den här tiden. Skrattade med personalen och skojade med dom att bebben skulle flyga ur mig, jag kände ju i n g e n t i n g... Men, det skulle bli ändring på detta.

Till sist när jag tackat nej till milkshake 3 ggr, gav jag mig. Självklart skulle vi behöva ladda nu. Trycket "nedåt" ökade och allting började kännas, om inte mer, overkligt. Personalen, (som var helt underbar!!!) sa till mig att under krystvärkarna skulle epuidralen inte hjälpa alls. Just då- så jag kände jag ingenting, och värkar hade jag ju haft innan bedövningen, så kunde det bli värre, tänkte jag... 🙈

Ca 10.30 var jag öppen 10cm. Alltså jag hade så ont! Fick lov att vrida och vända på mig, för att få bort en slags "kant" som satt i vägen... Sen kom det igång på riktigt. Fy fan i helvete!!!

-Krysta! 3 gånger under samma värk skulle jag hinna med. Jag klarade bara 2 till en början.

Efter ca 1, 1,5h var jag helt slut. Hon hade kommit väldigt långt ner- som hon sig bör. Men jag ville gå hem. Jag var klar. HUR kunde man utsätta sig själv för detta? Personalen som fortfarande inte hade tröttnat på mig och gått hem- sa att det inte var långt kvar, kanske 4 krystvärkar bara.... Medan andreas märkte hur dom höjde droppen och tog fram en sugklocka.

Det enda som fanns i mitt huvud var- nu MÅSTE hon ut.

Kl 12.16,

2 värkar till, sen var hon ute❤️❤️❤️ ett magiskt ögonblick! Att få upp henne på sitt bröst. Och så fin, en kopia av hennes syster! 10 fingrar och 10 tår. Allt i sin ordning! Dock så skrek hon- vi fattade ingenting 😂

(Totalt tog förlossningen från vattenavgången ca 11h.)

Men, till sist fick jag henne att ta bröstet och hon började suga direkt.

Under denna tid- hade andreas hunnit klippa navelsträngen. Jag hade krystat ut moderkakan i ett svep 😁 och nu var det bara "lagningen där nere" kvar. Blev sydd i 45 min.... Men så mycket sprack jag inte sa dom. Hm. Kan så här i efterhand säga, nu när jag vågat kolla ner och känna... Att dom har nog jobbat på bra🙈

Så underbart när allt var klart! Andreas hade knappt sagt ett ord under 3-4tim. 😂 men vad skulle han säga? Vilken mardröm!.... Att sitta brevid och känna sig så hjälplös.

Trots denna smärta, är jag hellre den som har ont, än den som sitter brevid❤️

Jag reste mig och klarade av att kissa direkt. Men alltså, babianarselet, jag förstår verkligen det nu. Svullen AB. Hur skulle jag klara av att göra nr 2 efter detta?!

Kl 18, låg vi fortfarande och väntade på barnläkaren, som vi fick lov att träffa innan vi åkte hem. Bebben skulle behövs vara 6h. Men han kom inte :(

Klockan hade hunnit blivit för mycket så han hade fullt upp på akuten.

Vi skulle sen få flytta in på patienthotellet, över natten så vi kunde träffa läkaren tidigt på ons morgon. Men, där var det fullt. Så, vi bestämde att Andreas skulle åka hem till Ines och jag och Lea blev kvar på BB. Jag var så sjukt trött och hungrig! Ville bara sova- och Lea ville bara snutta.

Vi drog ihop sängarna och hon kunde ligga intill mig utan att jag var rädd att hon skulle falla ner🙈

Men efter 2h, och jag hade lite eftervärkar, blödde som en... Ja... Så fattade jag inte hur jag kunde ha släppt hem andy, jag behövde ju han! Lea skrek- jag gick på toa, bytte blöja på Lea och sen gick vi och la oss igen. 01.30 vaknade jag sista gången. 07.30 vaknade jag sen- före Lea❤️

TACK för dom timmarna! Så himla värt. Men fortfarande trött och slut.

Strax efter 9 kom Ines och andreas tillbaka! Sån lycka ❤️

När vi väl kom hem, sov hela familjen middag. Andreas och Ines 2h i soffan och jag tog en långdusch, och sov 1h med Lea i sängen. Så mysigt och välbehövligt!

Jag vägde mig och var redan nere på 65kg! 5kg kvar till där jag var innan bara👊🏻