Dåligt med uppdateringar
Jag vet!
Och jag som ville ha det kvar för Ines skull bl.a.. Men men!
Alltså vårt barn. Mini-us. Vad jag älskar henne!
Helt seriöst. Jag trodde inte i början att jag någonsin skulle känna så här... Allt var ju så nytt. En ny människa som skulle passa in i mitt och Andreas nästintill perfekta liv... 😜 men främst, en främling som bott i mig de senaste 9 månaderna skulle bli en del av oss. Såklart var jag orolig. Orolig över alla som skrev/skriver från första dagen hur mycket man älskar den nya medlemmen.... Hur underbart allt är efter ca 2 dagar bara? Jag fattade det inte. Hemskt att kanske säga så? Men jag.. Tror och vet att Andreas kände lika.
Som tur är, kom det en tjej, som på beställning, som var som gjord för oss. En tjej som är det bästa jag vet! Att få vakna med henne och hennes pappa, kan vara det finaste jag vet. Någon som joddlar högt så man vaknar och ger oss det största leendet när man tittar till henne. Skulle inte kunna leva utan det.
Hon sitter helt själv och ålar sig bakåt på magen... När hon egentligen vill framåt. Hon vill "hoppa" när man håller i henne och hon skrattar mycket!
Sjäkvklart gråter och skriker hon när det är något som är fel.. Men man sla vara komma på vad det är.....
Mat-och-sovklocka
Sak samma. Nog om det! Sjukt att hon varit med oss i 7 månader nu ❤️ Och nej, det känns inte som hon "alltid varit med oss". Vi tar dagarna som dom kommer och glömmer inte det som varit! Tiden förändras.
