Vart tog jag vägen?
Att veta hur livet kommer att se ut dom iaf kommande åren, kändes som en käftsmäll igår. Jävla måndag.
Stressa till jobbet, skällde på människor som bara vill väl, och hjälpa mig. Grät i bilen till jobbet.
Stressade hem. Andy skulle på träning. Skynda skynda.
Leka med ines, bada, mysa och fixa välling. Hon vägrade att somna. Försöka koka soppa på en spik, med en skrikande ines.... Trött på att vi inte handlat efter vi kommit hem från Sälen och less på att det ser ut som ett bombnedslag.
Jag insåg när Andy väl kommit hem, att det är just så här vår vardag kommer att se ut. Jag kommer att behöva stressa hem från jobbet VARJE dag, för att Andreas ska på träning till 17.30.
När ska jag få träna? Och hinna träffa min familj? Hur prioriterar man?
Jag insåg igår att Andreas jobb har gått först detta år, och hans fotboll tätt därefter. Ines går alltid först för mig. Alltid. Det betyder att mina intressen hamnar på typ 4de plats?....
Jag grät, och grät och grät.
Var det meningen att det skulle bli så?
Jag vill inte behöva ha barnvakt dom gångerna jag vill "träna direkt efter jobbet". Men, som det ser ut nu, så har jag det alternativet eller bli en riktig julgris.
Men jag kommer inte bortprioritera dom få timmarna man kommer få med ines(när hon väl börjar på dagis) om kvällarna på vardagarna mot träning. Jag vägrar.
Så, nästa gång ni ser mig är jag väl en riktig tjockis.
Skit samma. Som vanligt överreagerar jag väl. Det var väl inte chock att Andy spelar fotboll. Och att mitt jobb tar upp mycket tid. Men ändå.
När man inser det, att "just såhär kommer livet att se ut framöver".... Så känns det hemskt hårt.
Det är grått, tråkigt och vädret ger inte mig direkt energi. Men måste ta och rycka upp mig och försöka ta mig igenom det här.
Kanske inte är så tokigt att köpa sig ett gymkort och börja träna efter kl 20 om kvällarna?
Börja bortprioritera dom timmarna man har haft ensam med Andreas? Ja, varför inte. Jag vill träna.... Och vara med Andreas..... Pust.
Allt kommer bli lättare, jag vet!
Men just nu är det mest grått.
Bara jag får in rutiner så vet jag att jag kommer tycka att allt är lättare igen. Få in rutiner.... Se till att komma i tid från jobbet.... Ja....
